Knäont

Ouch! Jag har gjort illa mitt stackars högra knä, eller rättare sagt en elev i min klass som tryckte hårt på fel ställa under ett praktiskt prov i Deep Tissue. Min lärare Jonathan har tagit hand om mig sedan dess och gett instruktioner for att jag ska bli bättre. Mitt lårben och skenben var lite ur balans i knäleden och irriterade en bursa (mjuk "stödkudde" i knäleden) som då blivit inflammerad. Inte helt saker på vad som hände men troligen tryckte eleven rakt på den och jag har haft en "trött" smärta sen dess, speciellt när jag går i trappor, gör knäboj etc = ingen skidåknings-dag eller nyårs -fest dans i år... Prio 1 ar att läka och bli av med mesta smärtan innan nya terminen drar igång igen. Måste kunna fungera med bra hållning när vi arbetar i skolan. Men lite pulka/presennings-åkning och lek i snön klarar jag av! Varma kläderna är packade i bilen och vi är nu påväg till Redmond för att fira nyår.

Jag har fått fysterapi-hjälp så nu är benen mer i balans. Har tur som har en så duktig och engagerad lärare.

Min dagliga rutin består av ispåse 2 ggr om dagen och stödskena på natten for mer stabilitet. Och ingen yoga eller dans, bara lugnt simmande och quads stretchande..

College reklam

Idag är det onsdag och jag pluggar hemifrån. Ibland har jag TVn på i bakgrunden med nyheter. Något som alltid visas i reklampausen är inslag om college. Förra året kontaktade jag ett college (Everest) innan jag hittade East West och det får jag fortfarande äta upp... Everest college reklam flera dagar i veckan. Har ringt och sagt åt de att sluta skicka reklam men det kommer fortfarande.

Reklaminslagen visas dagtid då de flesta arbetslösa unga vuxna är hemma. Ett återkommande tema är elever som pratar om hur de tröttnade på sitt "minimum wage job" (minimilöns-jobb) och ville skaffa sig ett riktigt yrke. Jag tror många Sverige unga vuxna känner likadant men inte vet hur de ska komma igång.

Här är två olika TV-reklamer:

Charter College - Criminal justice 

Heald College - Choices 

Denna är för East West College men finns bara på Youtube:

 East West College

Going to a game

Igår kväll gick jag på min första (men troligen inte sista) match med familjen Ward. Här är det populärt att gå och titta på sport som basketboll, ishockey och såklart baseball. Vi såg Portland Blazers, ett välkänd basketbollag.
Kyle är hemma från Florida och lite jetlaggad. Han följde motvilligt med till matchen fast ville hellre snooza i soffan framför en skräckfilm. Jag kände likadant men är glad att jag gick, vilken stämning! Högljutt, fullt med folk och underhållning mellan halvlek. Fick se äkta amerikanska cheerleaders. Candice (min bästa väninna i skolan) var professionell dansare för Blazers. Kul jobb! Jag har hört att amerikaner har ett ganska kort "attention span" vilket betyder att de snabbt blir uttråkade och gillar när mycket händer på en gång och det är nog sant. Att gå och se en match är inte bara att heja på sitt lag, men också skrika hejarramsor, försöka komma med på den stora skärmen i taket, titta på maskotar som dansar, fånga t-shirts som kastas ut, fånga kuponger som singlade ner från en stor uppblåsbar Ford-bil som svävade runt i taket på arenan... Wow.
Innan matchen började klev en liten gullig rödhårig tjej ut och sjöng nationalsången medan alla i publiken stod upp. Modigt!

 

Blazers vann med 96 poäng mot Chicago Bulls 91. Vilket betyder en gratis "stack of pancakes" (tack sponsorer!). En intressant upplevelse!

Election 2012

Igår kom valresultatet här i USA. Obama blev omvald - yippie! Det var jämt och många var oroliga att den konservativa republikanen (homofoben, mormonen osv..) Mitt Romney skulle vinna valet. Jag skyndade mig hem från skolan i regnet för att följa valvakan. Kyle var inte särskilt intresserad men tycker (till skillnad från många här) att det är viktigt att rösta. Han och hans föräldrar är också demokrater.
Längre upp på vår gata bor en republikan med en Romney-skylt i fönstret. En dag när jag gick förbi påpekade jag för honom att han minsann har fel namn i fönstret. "We will see about that" sa han för någon månad sen. Nu har jag lust att gå upp och reta honom ;)

De flesta amerikaner jag pratat med är trötta på hela cirkusen. Överallt har det funnits skyltar som reklam för olika borgmästar/stadsrådskandidater. Även Yes och No-skyltar som uppmanar medborgare att rösta för eller emot lika saker, t.ex. gay giftemål. Det fick mig att tänka på hur politiskt inkorrekt det är i Sverige att säga att man inte stödjer det. När det gäller frågor som giftemål för alla, kvinnors rätt till abort och finansiering av preventivmedel är USA lite efter. Inte bara i de galet kristna staterna i södern, men också unga i här och där. Vet vissa i min skola. Själv tycker jag att det är att bedra sitt eget kön och sina rättigheter som kvinna. Men religion är ju en stark kraft - många är hjärntvättade.

Valskyltar från Minnesota

Som tur är har många vettiga amerikaner gjort sina röster hörda och valt rätt. Och äntligen slipper man se alla skyltar! En annan kontroversiell fråga som troligen får Ja i Washington är legalisering av marijuana, hoppas det inte lockar för många langare hit... Återstår att se i December.

Superstormen Sandy

Tror inte att någon missat den senaste nyheten i USA, stormen Sandy som härjat på östkusten. Folk har dött och stormen skapat stor förödelse (till exempel är 9/11 monumentet delvis förstört). De tre öststaterna som drabbast hårdast är New York, New Jersey och Pennsylvania, men över 20 stater har påverkats av stormen som klassades som en Category 2 orkan. Detta har kostat USA ca 20 billion dollars.
Jag är glad att jag bor på USAs andra kust. Kyle påverkas mer än mig, då hans business-partner bor i New Jersey och är utan elektricitet. Där borta jobbar de med en ny arkadmaskin till ReRave inför IAAPA showen i Florida om ca 2 veckor. Nu är det osäkert om maskinen kommer bli färdig tills dess. Vi hoppas på det bästa!

En förstörd Rerave maskin från en arkadhall i New Jersey.

Hawaii

Boohoo... hemma från Hawaii. Denna gång spenderade vi 6 dagar på ön Maui - ett riktigt paradis! Palmer, varma stränder, vackra hula dansöser och alla möjliga blommor och växter. T.om. flygvärdinnorna/värdarna på planet hade hawaii skjortor och blommor på sig!
Maui är en ö där det ofta regnar men vi hade tur med vädret och Kyle och jag brände oss inte en enda gång, trots att vi båda är väldigt ljushyade! Woho.

Hotellet vi bodde på var perfekt för mig och den växande familjen Ward; en liten vit villa med havsutsikt 1 minut från stranden.

 Supermysig säng

Ett av många minnen var när jag och Kyle tog den välkända (ökända?) Hana Highway, en 109 km lång superslingrig väg som blivit en populär turistattraktion på Maui. Vägen har 59 broar (varav 46 är enfiliga) och 620 kurvor. Vid resans start köpte vi en ljud-cd som beskriver de många stigar och vattenfall som man kan vandra till.

Kyle kände sig modig och hoppade från vattenfall nr 1.

 

En annan dag gav vi oss ut på stand up paddle boards (som är så poppis just nu)  och jag såg havssköldpaddor som simmade runt oss! Häftigt.
Sista kvällen var vi på en traditionell Luau (fest) med mat, drinkar och underhållning. En perfekt avslutning på semestern!

Det var en utmaning att ta igen skolarbete, såfort jag kom hem var det tusen saker som väntade. Freakade ut ett tag men nu är jag ikapp med det mesta :)

Andra kvartalet är i full gång och det är en hel del att göra. T.ex. 3 prov nästa vecka + deadline för två hemuppgifter. Aaah! Men kul är det.

Det är officiellt höst nu och jag sitter i soffan och hör regnet utanför. Träden är vackra i rött, gult och orange och det är frost i gräset på morgonen. Folk i området har börjat dekorera sina front yards med höbalar, pumpor och små fågelskrämmor. Imorgon ska jag gå ut och fota lite. Godnatt!

Bröllopsklockor

Inte för mig, men för Kyle's och mina vänner Kristina och Chris! För ett tag sen anordnade vi en möhippa och nu förra helgen, den 29 sept, gifte de sig på Bainbridge Island i Suquamish, WA hos Chris föräldrars underbara villa med havsutsikt. Man kan se över till Seattle och fastlandet. Det påminnde mig om hur jag drömmer om att bo i ett beachhouse/lakehouse i framtiden.
Jag och Kyle körde upp och bodde på Clearwater Casino & Hotel, ett charmigt hotell med tydlig koppling till indianstammarna har uppe (därav det konstiga ortnamnet Suquamish). På baksidan av hotellet, vid vattnet, stod en gigantisk vit totempåle.
Samma kväll åt vi middag med Kristina och peppade henne inför morgondagen. Vi hittade en liten pizzeria vid havet och Kyle blev besatt av ett mån-ansikte av keramik som satt på väggen (alla som känner Kyle vet att han ofta faller för konstiga figurer, de finns här och där i huset). Han erbjöd servitrisen $45 men hon var osäker på om ansiktet var till salu. Restaurangchefen var inte där så vi körde hem tomhänta.

På bröllopsdagen servade jag, Kyle och Lauren (vän fran Chicago) Kristina med kaffe, frukt och styling. Det krävdes tre personer att bara få på henne klänningen; en underbar kreation av Vera Wang. Håret var lockat med guldstenar i och nertill bar hon guldfärgade gladiatorsandaler. Det slog mig hur lik hon var Afrodite, kärleksgudinnan!

 Hur fina som helst!

När Kristina var påklädd visades hon upp för Chris i en dramatisk liten miniceremoni. Efteråt åkte hela brudcrewet inklusive bröllopsfotograf ner till en pir och söt liten strand och tog foton innan själva bröllopet.
Det var roligt att se Kyle som "man-of-honor". Han var snygg i sin "tux" och höll koll påbukett och ring. En vacker och enkel ceremoni. Vigselförrättaren var en domare och släkting.
Det är ovant att se ett bröllop och speciellt ett amerikanskt sadant. Men jag gillar att de läser upp löften innan de tager varandra. Det är inte direkt en svensk tradition. Nästan alla hade tårar i ögonen.

 Kyle & Kristina

Ett annat inslag är kastandet av stumpebandet och buketten. Den fångade jag! Det fanns bara två ogifta tjejer inklusive mig själv så det var ingen match ;)

1st quarter är över!

Wow, första "terminen" är redan över. Eftersom skolan är ett år delas utbildningen upp i 4 kvartal. Imorrn startar tre nya kurser som ersätter de gamla och det känns otroligt kul att ha fått A i de kurserna. Candice och jag peppar varandra och vi fick båda samma betyg. Yay!
Skollovet ar slut. På Torsdag flyger jag, Kyle och hans familj till Hawaii sa jag missar åtminstone inte första skoldagen. Det känns lite väl lyxigt med två veckors ledighet men hur kan man säga nej till vita stränder, palmer, solsken och Lomi Lomi massage? Kan alltid säga att jag åkte i utbildningssyfte! ;)

 

Kristina's möhippa

Förra helgen anordnade jag och Kyle en möhippa/'bröllopsförfest' för Kristina och Chris. Det var en överraskning och blev definitivt uppskattat! Festen bestod av tårta, drinkar och Lasertag  + spel som Twister och andra roligheter hemma i huset efteråt. Det sved lite i studentkassan men var väl värt det för att fira av de en sista gång. Det blev också vår wedding-gift till dem.
 Efter bröllopet flyttar de ner till San Francisco pga Chris nya jobb på Pinterest. Supertrist tycker jag, men försöker ändå vara positiv för deras skull. Det är en härlig stad.

 

Tårta & ett "money tree" där folk satte fast pengar och hälsningar till brudparet

Twister!

Från roligt till tråkigt: Idag är det 9/11 här (har fortfarande ingen aning om varför man skriver datum baklänges här) men har inte märkt något speciellt förutom prat på nyheterna och Facebook-hyllningar. Tydligen är det många som tackar brandmän, poliser och ambulanspersonal och bjuder de på lunch etc.

Labor Day

Idag är det Labor Day här. Härligt med en Måndag då alla ska ta en paus från sina yrken och vara lediga (med undantag för poliser etc). Helgdagen är en slags hyllning till alla arbetare (eng: laborers) som sliter hårt och förtjänar en långhelg. Många har rest ut till sina landställen eller campar. Jag är hemma och pluggar för 4 prov på Onsdag och Kyle (som hävdar att han inte jobbar idag) ringer jobbsamtal och röjer i trädgården.

Jag har börjat titta på flygbiljetter till Sverige (yay!) till jul. Normalt brukar jag inte vilja boka så tidigt men eftersom det är runt jul är det många som reser hem och flygbiljetterna kan gå åt fort. Dessutom är jag begränsad med datum då skolan kör igång igen den 3 Jan. Lovet börjar 22 Dec och man vill ju hinna hem till jul. Har förträngt hur långt tid det faktiskt tar att flyga inkl. visumtjafs och köer...

Nu är det September och folk här ser det som början på hösten. Imorrn återvänder alla barn till skolan, vilket medför en omväg för mig. Jag går/cyklar alltid genom Shahala Middle School och det är förbjudet för utomstående att beträda området under skoltid.

Jag ser fram emot de nya eleverna som ska börja på East West efter Septemberlovet, då jag och mina klasskompisar inte längre är de nya, nervösa eleverna på skolan :)

Svenskt jag saknar

1. Bo en kvart från stan.

2. Ost som inte smakar plast.

3. Färggranna väggar inomhus.

4. Att folk sitter tysta på bussen hem.

5. Bregott.

6. Att folk inte kliver in på ens tomt och sätter reklamflyers påytterdörren.

7. God mjölkchoklad.

8. Matchande träd & växter i trädgården.

9. Att slippa kallas "m'am".

10. Familjen såklart :)

Husmus

Förra helgen var inte speciellt rolig. Jag och Kyle hittade spår som tydde på att möss varit i huset och garaget. Vi åkte och köpte alla sorters musfällor (med jordnötssmör) och placerade ut i huset, samt inspekterade varenda liten vrå. I garaget hittade vi hål, ett där musen gnagt genom gummit längst ner på garagedörren. Galet. Nu verkar allt vara okay, vi har inte sett eller hört någonting. Musfällorna står orörda.

 (jag har inte rakat halva huvudet men av någon anledning ser det ut så...)

En trevligare del av helgen var The Bite of Oregon som motsvarar Smaka på Stockholm. Det är dock värmerekord i västra USA nu (upp till 37 grader!) och vi svettades i solen. Maten var ganska dyr och det kunde varit ett större utbud. Hade hoppats på favoriter som Marrakesh och Voodoo Donuts (både omtyckta matställen i Portland) men de var inte där.

Det jag gillade mest var rött vin i slushy-format. Farligt gott!

The Bite of Oregon

Hemma från skolan

Vaknade imorse med ett otroligt illamående med matchande feber och huvudvärk (s0m jag dock haft i några dagar nu). Kände inte att jag kunde göra mitt massage-byte med Candice idag så jag smsade henne. Det känns surt att vara hemma från skolan och missa två lektioner, dock är det nog en nyttig känsla att komma ihåg om jag någon dag är i skolan och känner att jag bara vill hem. Jag får vara borta 3 gånger per klass, är jag borta mer måste jag göra ett "make-up assignment" då jag läser det jag missat på lektionen och gör en tillhörande läxa och lämnar in + betala en avgift. Om man bara missar någon enstaka lektion som jag gjort nu så räcker det med att läsa igenom det man missat utan att lämna in något. Just nu är det bara gemensamt plugg till midterminsproven, så det kan jag ändå göra hemifrån. Men jag känner mig ändå lite skyldig att vara hemma.

Kyle är saklig som vanligt och säger att det ändå kommer hända någon gång under året. Han traskar upp och ner för trappan med små neonrosa piller (mot huvudvärk...), vattenflaska, skolböcker, kall handduk etc.  <3 
I eftermiddag ska han träffa Kristina vid Lloyd Center, ett stort shoppingcenter nära min skola. De ska titta på smokings till hennes bröllop. Kyle suckar och stönar och har noll lust men ställer upp för hennes skull. Han är ju trots allt "man of honor" (istället för maid). Kristinas klänning är en underbar kreation av Vera Wang och nu har hon hittat smokings av samma designer. Jag vill följa med men kroppen måste få bestämma. Zzzz...

Några fler

Bussen jag tar till Fisher's Landing Transit Center där jag byter till en Expressbuss över till Portland.

 En lite suddig bild från bron över till Portland. Mount Hood syns i horisonten, mycket bättre än på denna bild. Ön heter Government Island och är något av ett "no mans land" då den ligger precis vid Washington/Oregon gränsen och inte tillhör någon av staterna. Den stora floden är Columbia River.

Expressbussen stannar vid Parkrose/Sumner Transit Center i Portland där jag tar Röda linjen-tåget in mot själva stan.

 

Ibland är det reklam på tåget, denna gång för ett zoo :)

Här på NE 7th Ave hoppar jag av och promenerar ett kvarter till skolan.

Så tar jag mig till skolan. Washington & Oregon är kända för att ha den bästa kollektivtrafiken i landet. Bra mycket bättre och proffsigare än SL, kan tilläggas.

Tyvärr har buss 35 slutat gå när jag kommer tillbaka till Vancouver så då är det bara att promenera/cykla hem 40 minuter. Bra träning dock :)

 

Promenad hem längst Mill Plain Boulevard

En bonusbild: En av våra grannar, ett gammalt par, har sin flagga på halvstång. Det är en (olaglig) protestgest och de säger att de vägrar hissa flaggan förrän presidenten byts ut. Republikaner... Suck!

Skol- tåg och bussbilder

På begäran: Här kommer några skolbilder. Lägger upp fler så småningom!

 

 Hörnet av skolan ut mot Oregon St.

 Student Lounge - där alla hänger vid lunch och mellan lektioner. Rummet är större än bilden, detta är mittendelen.

 

Lärare i korridoren.

 

En del av schemat denna termin.

  Elev kliniken på 3:e våningen.

 

The Bookstore - hit har jag sprungit ut och in många gånger för delbetalningar av skolavgift, bokning av Practice room, inköp av snacks etc...

Mitt Student-ID kort. Den lila klisterremsan gör att jag kan använda det på buss och tåg.

Vidareutbildning för avgångselever och licensierade massage terapeuter.

Joshua, Candice och Shayla i Kinesiology-klassrummet.

Renaissance Faire

Förra helgen tog jag och Kristina tog en liten roadtrip till Silverton, en gullig stad lite på vischan. Där arrangerades det en medeltidsmässa med olika tält, dans, tornerspel och andra uppträdanden. Det var skönt att koppla av från skolarbete men kände mig lite skyldig. När varje dag i veckan består av plugg blir man lite skadad. Men man uppskattar ledighet så mycket mer. Visst är vi snygga i våra dräkter? Kjolarna är egensydda :)

 Canterbury Renaissance Faire

Förutom mässan har vi firat Kyle's föräldrars 60 år födelsedag + bröllops årsdag. Det blev ett rejält surprise party på ett mysigt stort stughotell de tydligen brukar besöka. Äntligen fick jag träffa Kyle's släkt och insåg att den är lika stor som vår. Alla var trevliga och det blev mycket  dans, dricka och firande. Kyle fick användning för sin college degree i videoproduktion och hade skapat en DVD med familjefoton och passande musik till. Folk blev rörda till tårar, även under talen som hölls. Kändes lite väl amerikanskt ;) men jag reagerade nästan likadant själv. Folk är så mycket mer livfulla här än i Sverige. Undrar när man vänjer sig egentligen.

 Familjen Ward

 

Idag fick jag tillbaka mitt första Swedish Massage prov - betyg A (34/35 rätt), en stor lättnad och glädje då sådana stora skriftliga prov utgör en stor del av slutbetyget. Samma resultat på det tillhörande praktiska. So far so good! På dagens lektion fick vi också lära oss några nya 'strokes'. De skall övas på Kyle imorron. En del i rutinen är att också att föra protokoll över våra kunder, de fyller i en 'Wellness form' och vi terapeuter utgår från den när vi arbetar och lägger till egen information efteråt. Dokumentation är en viktig del, speciellt då man arbetar under en längre tid på samma kunder med specifika problemområden.

Precis utanför min skola håller ett filmteam till. De håller på att spela in avsnitt av en tv-serie som är poppis här, "Leverage". Björn du kanske vet vilken det är? Hoppas på att se någon kändis men har noll koll på vad som går på tv här. Det enda jag och Kyle kollar på är matlagningsdrama med Gordon Ramsay. En typisk måndagstradition för oss!

Idag tisdag får Oregon finbesök i form av President Obama. Jag är glad att jag pluggar hemma på tisdagar då han kommer hålla till vid the Convention Center som ligger jättenära min skola. Betyder timmar i trafiken, avspärrningar, galna demonstranter etc.

First week of school

Nu är första skolveckan avklarad och mitt huvud är fullproppat med information, en del kunde jag redan och det är jag glad för. Det är full fart framåt och imorrn är mitt första prov i Kinesiology. Det är ett praktiskt och ett skriftligt, så jag tragglar leder, rörelser och riktningar. Kyle fick agera demonstrationsobjekt. Han förhörde mig på alla ben och blev imponerad när jag kunde palpera (peta/känna) dem på honom. "You aced it!"
Det är roligt att reta honom att jag vet mer om någonting, han blir frustrerad då han är något av en know-it-all ;)
Mer än det är det skönt att ha hittat sitt rätta yrke, om man nu kan känna så innan man ens börjat jobba. Igår fick jag beröm av Mary, min  Swedish Massage lärare. Hon demonstrerade Gliding stroke- och Compression teknik på mig och sen fick jag utföra det på henne medans de andra i klassen jobbade på varandra. Nervöst! Hon sa att jag hade väldigt bra compression teknik och lät nästan lite förvånad. Kul!
Förra veckan kom det ett FedEx paket med lakan och nu är mitt fina blå massagebord redo att användas.

Det är värmerekord i USA just nu och det märks helt klart. Jag tycker om att sitta och plugga/surfa på verandan men efter en stund blir det nästan för varmt och då är det nice med air condition i huset. När jag berättade för Kyle att det är ovanligt i svenska villor blev han lite förvånad. But again, när amerikaner tänker på Sverige tänker de på snö och kyla.

Igår fyllde Kyle's syster Rebekah år och vi åkte alla in till Portland på en bluesfestival. Kön var helt galet lång så vi klängde vid staketet och tittade/lyssnade på Steve Miller och hans band från långt håll. Jag är inget fan av blues men det är alltid trevligt med en trip in till stan!

Nu ska jag gå och få håret klippt, det börjar se riktigt risigt ut.

Here we go!

Woho! Första skoldagen idag. Jag  går i skolan måndagar, onsdagar och fredagar 11.30-18.00. Det är skönt att inte behöva stressa på morgonen och det tar tid att ta sig kommunalt från Vancouver till Portlands innerstad. Jag och Kyle har en mysig morgonrutin bestående av dinkel-blåbärs-muffins och kaffe/jasmin te. Vi får också tid att prata och mysa en stund innan jag måste iväg.
Imorse var dock stressigt pga en väldigt sen buss och vägarbete längst hela 164th Avenue. Missade precis expressbussen över till Portland med två minuter och fick ringa Chris som var gullig nog att skjutsa mig till skolan. Alla som känner mig vet att jag hatar att komma försent. Hann i god tid till första Swedish Massage lektionen. Vår lärare Mary gick igenom guidelines och kursöversikt sen presenterade vi oss för varandra. Allt är genomtänkt och organiserat, börjar förstå varför det är en så väl ansedd skola. Det finns två halvkonstiga killar i min klass men tjejerna och de andra är schyssta, lagom konstiga typiska Portlandbor :)
Vi lärde oss att rengöra och klä ett massagebord korrekt, sen jobbade vi i par med några enkla övningar. I början var det svårt att slappna av i händerna men jag övade ihop med Cieara, en snäll tjej som också bor i Vancouver (men tyvärr andra sidan av stan). Hon verkade ändå glad att ha en 'study-buddy' på sin sida av floden.

Andra lektionen var Kinesiology som anses vara den svåraste kursen. Vår lärare Cyr är ganska sträng men pedagogisk. Tror vi alla kände oss ganska överväldigade efter första delen av lektionen... Det är helt klart en maffig kurs och vi kommer spendera runt 18 timmar per vecka på läxor.
Resten av lektionen efter att vi presenterat oss lättade stämningen lite och vi gick igenom skelettdelar, muskler, anatomiska landmärken och rörelser. I slutet av lektionen gick vi upp och utförde rörelserna. En hel del kände jag redan igen efter anatomi/fysiologi kursen i Sverige. Var helt slut i huvudet när jag kom hem - så mycket information! Phew.

Mitt fack i The Student Lounge.

I lördags höll vi en överraskningsfest för Kyle som snart fyller 30 år. Temat var hawaii/tiki så huset fylldes av mysiga ljus, tropiska dekorationer och god mat och alkohol. Hur kul som helst! Kyle blev garanterat överraskad, speciellt då Susan grävt fram många av hans gamla skol- och jobbkompisar. En allmänt lyckad fest :)

Kyle's riktiga födelsedag är på 4th of July, USAs nationaldag. Den dagen är nästan alla lediga AKA upptagna och umgås med sina familjer. Det är populärt att åka till landet/liknande och skjuta fyrverkerier. Jag, Kyle och min hög med skolböcker åker till Redmond och stannar där tisdag, onsdag och torsdag.

 

 Chris D, Kristina, Daniel & Chris S

 Kyle & Ryan

Framme i USA + Inträdesprov

Äntligen framme! Landade igår kväll efter en lång resa med två mellanlandningar. Framme vid Arlanda fick vi veta att väskan hade övervikt men som tur var gick det att slänga över 6 kg i en träningsväska.
Det tar verkligen på kroppen att sitta länge i ett plan, släpa tunga väskor och stressa genom Non-Immigration kontrollen. Kände mig trött, känslosam och förvirrad. Kyle undrade varför jag började grina nästan så fort jag kommit innanför dörren! Sa till honom att inte ta något på allvar under inflytande av jetlag...

 Väskpackande på Arlanda

Idag har gått bättre. Åkte till skolan för att skriva det formella inträdesprovet som visade sig vara knepigt. Lite nervöst att behöva komma oförberedd, kände mig lagom trött och seg i huvudet. Men klarade av det! Yaaay! Så skönt att kunna ta det lungt, ha roligt och så småningom komma in i rutinerna. Längtar efter att börja yoga och träna igen och Chris har lovat att ge mig lite körlektioner mot att jag städar hans bil invändigt. Helt ok deal.

Nu ska vi ut och äta middag med Kyle's föräldrar. I helgen blir det kanske ett Seattle-besök!

Visum!

Idag fick jag äntligen mitt visum!
Såhär ser det ut. Det sitter i mitt pass några sidor bakom passfotot.
Det är en liten bild och den är redigerad och så jag tror inte att det är någon fara att lägga upp det här på bloggen, uppgifterna är blurry.

 

Jag hittade och köpte också en bra och prisvärd försäkring efter ett tips av en annan USA-student.
Nu känns det att resfebern har 'drabbat' en men det ska bli jättekul att åka och få träffa Kyle igen. På måndag bär det av!
Jag ska försöka skriva ett inlägg från någon av flygplatserna jag passerar.

Sjuk igen!

Har gått och blivit sjuk igen. Otroligt irriterande. Började känna mig risig igår kväll och efter en orolig natt vaknade jag med 38.46 graders feber och var svettig och frusen om vartannat. Kan knappt svälja men har hällt i mig te med sojamjölk och honung så förhoppningsvis blir det bättre snart. Bli lite irriterad då jag inte har mycket tid kvar i Sverige nu och vill hinna säga hejdå till släkt och vänner och njuta av den svenska sommaren. Det vore en mardröm att må såhär dåligt på planet över.

Sitter just nu i telefonkö till ambassaden. Måste kolla med dem att jag verkligen får visumet i tid. Nu är det lite mer än en vecka tills avgång.

Intervju på ambassaden

Vaknade tidigt imorse, dubbelkollade alla papper, satte på mig min svarta jobbintervju-klänning och åkte in till Amerikanska ambassaden. Har aldrig varit där förut och var nervös. Fler hoppade av bussen och traskade bakom mig upp för backen. Där stod det redan folk i kö utanför. Så småningom vinkade en lagom snygg vakt in mig i en liten byggnad och jag fick visa mitt pass. Sen fick jag lämna ifrån mig mobil (avstängd) och hörlurar. De checkades in och jag fick en "garderobsbricka". Sen gick jag in på själva ambassaden. Tog en nummerlapp och fick sitta ner och vänta. Rummet var iskallt och det satt många i min ålder där, förståeligt då det är poppis att åka  iväg och plugga på sommaren. Jag var nervös och förkylningen gjorde det svårare för mig att prata ordentligt. När det var mitt nummer fick jag gå till en kassa och lämna in alla papper. Fick tillbaka två som var oviktiga.

DS-160, I-20 och andra formulär

Fick sätta mig ner och vänta igen. Blev uppropad till lucka F och lämna fingeravtryck. En svensk vakt frågade mig varför jag valt skolan och vad jag gjorde i USA när jag hittade den. Fick sitta ner igen tills jag blev en amerikansk kassatjej ropade upp mig för själva intervjun. Hon frågade varför jag valt utbildningen, hur jag finansierar den och vad jag gör i nuläget. Jag pratade på och hon skrev in allt supersnabbt på datorn samtidigt. Det hela var över väldigt fort. "Okay, you should receive the visa in a week, that was all!"
Vilken lättnad! Hämtade min telefon och trippade ut från ambassaden, betydligt mer avslappnad :)