Fotont och ögonoperation

Efter sin 3e ögonoperation har Kyle nästan repat sig helt. Synen är inte perfekt men han behöver inte längre bära sina "goggles" eller ta olika sorters ögondroppar varje dag. Direkt efter operationen bodde vi några dagar i Battle Ground sa att Susan fick ta hand om honom också. Han hade ont, såg suddigt och sov mest de första 3 dagarna. Sen fick han lite "cabin fever" och ville ut så det var jag som fick köra runt honom i hans blå Prius. Roligt men lite läskigt, speciellt eftersom det ofta var mörkt och dimmigt. Bra träning dock, you gotta do what you gotta do! :)

Bra att man skaffade mitt körtillstånd några dagar innan.

Nu är det min tur att känna mig lite handikappad då jag gjort illa min högra fot och haltar/hoppar runt i huset. Gör bra ont men hjälper lite med tabletter och ispåse, samt att inte stödja på den sidan av trampdynan dar det gor ont.

Hade jag varit i Sverige hade jag troligen suttit på röntgenavdelningen nu. Oh well...

Som tur är har vi skaffat sjukförsäkring genom Obamacare men har ännu inte fått själva kortet om behövs. Får se om det blir bättre i foten snart, kan åtminstone köra bil även om det känns. Lektion imorrn förresten, wish me luck!

EAD och intervju-tid!

Kyle och jag har äntligen fått en intervju-tid! Lite läskigt men skönt också, då det är  sista steget innan jag får mitt conditional green card (som senare blir ett permanent).  Idag kom också ett EAD (employment authorization document) som ger mig tillstånd att jobba i landet. Kul att få, men lite väl sent då ett green card är bevis nog för att få jobba. Meningen är att man ska kunna jobba under den långa väntan på intervju och green card, men nu är väntan nästan slut.

Tisdag den 28e ska jag och Kyle infinna oss på samma ställe i Portland där jag var och gav fingeravtryck (se bild ;).

Jag har blivit briefad om hur det hela ska gå till:

Först får vi gå genom en säkerhetskontroll precis som på flygplatser. Sen visa kallelse, sitta ner, vänta tillsammans med en massa främlingar som också är där for intervju. När det tydligen dröjt sa länge att vi tror att de glömt oss blir vi uppropade och får gå in till "the inner rooms". Dar kontrollerar de ID sen blir det att sitta ner igen. Tillslut kommer en tjänsteman och vi får lyfta höger hand och svara att "tell the truth, the whole truth, and nothing but the truth". Till sist går vi in i ett rum där han/hon tittar igenom alla papper, läkarundersökning och skriftlig ansökan. Samtidigt ställer de frågor och kollar att allt stämmer. Detta kan ta 20 min om man har tur och allt går bra. Jag har hört att intervju dagen kan vara den viktigaste efter ens bröllopsdag. Det är vinna eller försvinna, eller mindre dramatiskt - få stanna eller åka. Det avgörs den dagen.

Enligt Pam (vår advokat) ska de sedan stämpla i passet vilket är viktigt for att jag ska få resa utomlands. Det kan nämligen dröja ett tag innan själva green card-kortet kommer i posten.

So excited!